Mikrofonpanik i Thailand – Brad Pit inte inblandad

Från småpanik till glädje över att det finns snälla människor i hela världen. Min mikrofon gick sönder i Thailand men jag fick både låna en och få en annan direktlevererad från Sverige…
Jag hade just stängt av luftkonditioneringen på hotellrummetoch slogs av hur varmt och tyst det blev på en gång. Allt var riggat i garderoben som vanligt, och jag pluggade in USB-miken i datorn. Här skulle spelas in!
Tvärdöd. Nada signal. Och kunden väntade sig att få inläsningen några timmar senare.
Vad att göra? När man befinner sig i ett tropiskt Khao Lak i Thailand och solen är på väg att gå ner…
Tre steg från Brad Pit
Det sägs att vi bara är tre led från att kunna komma i kontakt med Brad Pit. Det tycker jag att jag fått bevisat genom denna story. Tack vare nätet och snälla kompisar med grymma kontaktnät kunde jag göra mina inspelningar!
Jag tar alltid med mig mikrofonen på semestrar – det tar så lite tid att göra en inspelning och det är så många kunder som blir glada över servicen. Som du förstår hade min mikrofon gått sönder. Varför vet jag fortfarande inte. Vad att göra? Jag fick något av… panik! Hur skulle jag kunna fixa detta och hur skulle jag få till varianten på den nationella TV-spoten tills deadline?!
Jag mejlar kunden och berättar läget. Kund förstår. Jag älskar förstående kunder.
Språkförbistring men ”kanske en Mac-dator….”?
Eftersom jag befinner mig i Khao Lak, börjar jag googla mikrofoner i Phuket som ligger en timmes bilfärd härifrån. Jag ringer upp via Skype och ringer några musik- och datoraffärer. Engelskakunskaperna varierar minst sagt men blir alltid trevlig bemött. ”But maybye a 13- inch Mac book pro, sir?” Nej, kanske inte det…
Inget napp. Jag går ner till hotellreceptionen och ber om hjälp med att ringa upp dessa musikaffärer och några till, för att det kanske är lite lättare på thailändska. Snacka om att dessa receptionister är serviceminded! Men ingen mikrofon.
Amazon var svaret. Men inte.
Nu kommer jag på det! Amazon.com måste vara svaret! Jag lägger en beställning och tolkar det som att jag borde kunna få miken inom en 3-4 dagar på express… Klickar ”OK” och får bekräftelsen. Det visar sig att den snabba leveransen bara gällde USA, det skulle ta 12 dagar att få till Thailand. Bokar av beställningen.
Napp! Men…nej.
Nu börjar jag bli lite stressad… Svetten rinner nu inte bara på grund av värmen utmed ryggen. Jag googlar upp musikaffärer i Bangkok, plus Apogees agent i Thailand för att se om jag kan hitta något på det sättet. Jag får äntligen napp! Han ska bara kolla upp en sak…. Jag ringer upp femton minuter senare som avtalat. Inget svar. Det är lördag kväll och jag misstänker att de stängt på söndagen… Jag ringer sex gånger till.
Telefonsvarare låter lika tråkigt på thailändska som på svenska.
Facebook och bästa kompisar= sant
Man är ju inte dummare än att man är multitasking. Jag lägger dels upp frågan på Facebook om någon ska till Thailand men inget svar. Förutom att jag kan åka till Phuket? Mmmm, jo tack, jag kanske väntar med det…
Men så kommer jag på – min kompis Anna har varit här och jobbat med sin man som är filmare! Jag mejlar henne. Och är hon bäst eller är hon bäst!? Hon mejlar en australiensisk filmare som bor här nere. ”Ja!” tänker jag, ” filmare pratar i mikrofoner ibland”. Han mejlar mig bara några timmar senare och känner i sin tur en videoproducent, Athiya, som han vet har en USB-mik. Jag mejlar. Gudarna är med mig – hon svarar inom en timme! Nu är klockan 23 thailändsk tid, och jag får just veta att jag får låna en ”good enough”-mik. Blodtrycket sjunker till normalt…
Snällaste, bästa videobolaget
Nästa dag befinner jag mig i ett fullbelamrat rum på kanske 25 kvadrat där kanske sex…sju personer sitter och klipper video på datorerna och sippar på någon slags variant av Redbull. Alla är så vänliga och jag åker hem med en klumpig men ack så vacker mik. Ställer mig i garderoben och känner mig som en kung när jag speakar.
Anna meddelar att hon har en kompis som kommer till Khao Lak inom några dagar. Jag jublar inombords. Och utombords. Anna ordnar kontakt mellan mig och Helena. Nu återstår frågan – hur fixar jag fram en mik till Helena? Hon kommer nog vabba på grund av snoriga barn, jobbar hårt ända in i det sista och kan inget (så klart) om mikar. Men jag är full av tillförsikt!
Telefonkö i ett vintrigt Sverige – exotiskt
Nu börjar jag ringa svenska musikaffärer via Skype. Sitter i kö 25 minuter, sedan ger jag upp. Har otur med ytterligare en affär, och så – bingo! En vänlig man sitter på centralkontoret men kan kan kolla 4 Sounds fysiska affärers lagersaldon, och visst finns det en Apogee MiC på lager på Folkungagatan, 100 meter från där Helena jobbar! Jag tar hans namn två gånger för säkerhets skull, försäkrar mig om att han kollar vilka ordrar som kommer in via webben de närmaste 10 minuterna, lägger ordern. Och håller tummarna.
Allt ordnar sig. Får bekräftelse av mannen på huvudkontoret, får bekräftelse av Helena. Mänskligheten är god och bra och jag älskar alla mikrofoner i världen.
Dagarna går. Jag spelar in mina inkommande jobb med ”good enough”-miken i fyra dagar, och hämtar upp min fina (”my preeeeeeeecious….” mik i lobbyn en dag senare.
Lugn och glädje.
Jag tackar min fru för tålamod.